Utmaningar, mod och kollegialt lärande! 

 

Vi två går allt som oftast med en god känsla i kroppen till våra respektive jobb. Visserligen saknar vi varandra, (vi har tidigare jobbat i tvålärarskap) vårt samarbete, våra härliga mornar med nybryggt kaffe i klassrummet och de samtal om stort, smått, djupt och ytligt som vi hade och som var en stor del i den utveckling som vi både gjorde under våra utmanande och givande år tillsammans, men nu är det nya tider och nya utmaningar. Vi brukar skämtsamt prata om att våra år tillsammans, de utmaningar vi ställdes inför gav oss mer kunskap än de år vi genomförde på universitetet, vilket självklart är en sanning med modifikation. Men poängen är att vi har gjort en resa tillsammans med allt vad det inneburit, och att denna resa har varit enormt utvecklande, ett kollegialt samarbete som  har gett kunskaper som vi tror är svår att läsa sig till.

 

Det kanske kan ses som något nostalgiskt att se tillbaka på svunnen tid, men så blir det i alla fall i detta inlägg. Vår nostalgitripp visar att vår resa, vårt tvålärarskap, innefattades av dagliga praktiknära fördjupade samtal relaterade till skolans uppdrag. Vi reflekterade, granskade, prövade innehåll och metoder och sökte information som styrkte vårt handlande, eller för att söka nya inkörsportar till hur lärmiljön och lärprocesser skulle utformas för att på bästa sätt gynna alla elever. Tillsammans var vi modiga nog att granska oss själva, vår egen praktik och allt inom den för att på så sätt utveckla den. Det var en process som stundtals var både rolig och tuff. Det var en process där våra reflektioner gav upphov både till friktioner samt nya ambitioner, vilket i sin tur även krävde nya prestationer. Vi ser tillbaka på vårt samarbete och vill sticka ut näsan och säga att vi hade det mod som krävdes för att ett kollegialt lärande just skulle bli ett lärande.

 

Vår nostalgitripp får oss att inse att kollegialt lärande kräver modet att …

• släppa in andras uppfattningar och åsikter och vara genuint intresserad och nyfiken på dem.
• lyssna aktivt på varandras uppfattningar, erfarenheter och kunskaper.
• ge konstruktivt motstånd på ett sätt så att mottagarna kan ta till sig det (efter att du sökt förståelse).
• ta emot konstruktivt motstånd och se nyttan med det.
• blotta sina egna tillkortakommanden och styrkor för sig själv och för andra.
• prestigelöst diskutera den praktiknära verksamheten med målet att få alla elever att lyckas.
• släppa in och välkomna förändringar i den egna praktiken.
• våga prova nytt, hålla fast, utvärdera och prova igen.
• att ta emot kunskap från andra samt delge egna kunskaper.
• reagera, tänk till och agera.

…osv

Självklart är det så att vi båda hade/har utvecklingsområden inom de olika punkterna som tas upp ovan. Men vårt samarbeta tillät att vi blottades våra individuella samt kollegiala  utvecklingsområden, vi medvetandegjorde dem och pratade om dem. Vi tror att erfarenheterna är många och delade kring det kollegiala lärandets nödvändighet och kvalité. Vi är dock övertygande om att ett kollegialt lärande där modet är närvarande är nödvändigt och en förutsättning för att skolan kvalité ska höjas och påverka elevernas, lärarnas, kollegiets lärande och utveckling i positiv riktning.

 

I sammanhanget så är det också viktigt att påtala att våra förutsättningar för att lyckas utveckla vår praktik även berodde på att vi infann oss i en arbetsorganisationen som gav oss förutsättningar för att utveckla den. Ledningen trodde på oss och det som vi gjorde, de gav oss tid för gemensam reflektion och tid för att söka fakta och kunskaper för att öka vår kompetens kopplat till gruppens behov.

 

Nu är det en ny termin, vilket innebär nya möjligheter men också nya utmaningar. Arbeta för att ta tillvara på de utmaningar som du/ni ställs inför och låt de vara startskottet till utvecklandet av er verksamhet. Nöj dig/er inte med att enbart konstatera att det finns utmaningar och problem. Ta med utmaningarna till kollegiet för ett gemensamt lärande. Vi vet att utmaningar och arbetet med dessa kan innebära förändringar och att förändringar får tryggheten att svaja, att det kan upplevas ovisst och att arbetsbördan troligtvis ökar.  Men att ta sig an utmaningarna istället för att enbart konstatera att de finns är en av alla faktorer som påverkar den enskilde individens lärande, hälsa och utveckling.

 

Läs gärna mer om kollegialt lärande och skolutveckling:

Åsén Nordström, E. (2017) Kollegialt lärande genom pedagogisk handledning och lärande samtal. Stockholm: Liber.

Scherp, H-Å. (2013) Lärandebaserad skolutveckling, lärglädjens förutsättningar, förverkligande och resultat. Lund: Stundentlitteratur.

 

https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/forskning/kollegialt-larande—individutveckling-eller-skolutveckling