Tvålärarskap & Glädje – vår skolas plåster

2 år och 9 månader, så länge har vi arbetat tillsammans, i ett så kallat tvålärarskap, på en helt fantastisk skola i Marks kommun. En skola där glädjen är påtaglig, där skratten stundtals ekar högt och fungerar som energipåfyllnad, ibland som ett plåster för det där svåra och stundtals mödosamma som vi kan ställas inför. Relativt nyanställda på skolan och helt nya inför varandra startade vi upp läsåret 16/17 tillsammans. Nyfikna och laddade mötte vi en klass med helt fantastiska elever som skulle komma att betyda så mycket för oss, som skulle lära oss så mycket mer om undervisning, ledarskap och om oss själva.

Tvålärarskap är fantastiskt! Det har varit och är fantastiskt lärorikt, tryggt, roligt och utvecklande på många olika sätt för oss båda att arbeta så tätt intill varandra dagarna i ända. Vi lär oss inte bara mycket om och av varandra, utan också om oss själva. Men tvålärarskapet bjuder oss också på en del utmaningar. Vi stöter och blöter allt under dagen. Till exempel så ifrågasätter vi varandras olika beslut, bemötande, idéer och undervisning, men också utmaningen att förhålla oss till varandra då vi har våra dåliga dagar och blottar våra mindre goda sidor inför varandra.

”Nu spräcker jag en av dina idéballonger igen Annica”   

 ”Om det är okej så kan jag ta över den här situationen nu Annica ” 

 ”Nästa gång så kanske du kan förklara det så här istället Ann” 

”Ann, jag tänkte att du kanske kan pröva och göra så här nästa gång det händer istället.” 

”Det där blev inte så bra, vad kan du/vi göra annorlunda nästa gång” 

“Släpp det nu, gå vidare, gör annorlunda nästa gång” 

Ett framgångsrikt tvålärarskap kommer inte av sig självt. Det är heller inget som uppstår bara för att man är två resurser i ett klassrum. Vi vet nu efter snart tre år tillsammans att framgången i denna typ av lärarskap förutsätter ett stort mått av prestigelöshet, att våga och kunna ifrågasätta varandra och oss själva. Genom erfarenhet vet vi nu att tvålärarskap handlar om ett osjälviskt agerande, ledarskap och samarbete. Att alltid ha verksamheten och elevernas bästa för ögonen. Att rannsaka sig själv, varandra och den undervisning som vi bedriver är inte alltid lätt, det är mödosamt, men nödvändigt. Att inte lägga skuld på sig själv, på varandra utan istället vara nyfiken på, intressera sig för sitt eget agerande och anledningen till det. Vi gör fel, vi råddar inte alltid alla situationer i alla lägen och det är tungt, men vi har lärt oss att acceptera det och att lära oss något av det. Vi säger inte att prestigelöshet är lätt, men det är en viktig ingrediens för att utveckla verksamheten.

Kanske förstår ni nu ännu bättre hur viktigt vår skolas plåster är för oss. Plåstret, det vill säga glädjen på skolan är en viktig del för vårt pedagogiska uppdrag, det är där vi hämtar kraft att stå kvar i motvinden och att trots motvind ha ambitionen att fortsätta framåt. Oavsett vad som hänt, för tro oss det händer saker hela tiden, så finns det alltid ett skratt lite längre bort i korridoren, på skolgården eller i personalrummet.

♣ Vi tror att alla skolor har ett plåster, ett plåster som hjälper till att hantera motgångar och fortsätta framåt. Hitta din skolas plåster och reflektera över den kraft som ligger i det. 

♣ Om du som läser detta inlägg inte ingår i ett tvålärarskap så kan du ändå reflektera om hur du/din skola förhåller sig till prestigelöshet. Redan idag kan du börja reflektera över hur du/ni brukar känna dig/er vid vissa situationer  och varför det är så. Kanske något att diskutera kollegialt.

Med citatet nedan önskar vi er en härlig och lärorik vecka // Annica och Ann

”A person who feels appriciated will always do more than what is expected”

Okänd