Får jag bjuda på lite motstånd? Har du lite motstånd att bjuda på?

Motstånd!  Herregud vilka känslor som motstånd kan skapa. Vi antar att flertalet av er vid första anblick, liksom vi, kan se och förstå motstånd som något som tar kraft och energi från det som vi har som ambition att utföra, utveckla och uppnå.  Men vi har reflekterat kring om motstånd kan ha en motsatt effekt, om motstånd kan ses som något positivt, något som tillför kraft och ny energi till det som vi har som ambition att utföra, utveckla och uppnå. Nu är vi inga experter på området, men vi har många jobbrelaterade erfarenheter av att ge och ta emot motstånd i olika samtal. Vi har också erfarenheter av de konsekvenser som motstånd kan ge.

Vi har vid flertalet tillfällen presenterat motstånd på ett sätt som vi inte är speciellt stolta över, som vi ångrat och som vi ibland bett om ursäkt för. Vi har vid flertalet gånger inte heller tagit emot det motstånd som bjudits på, på ett sätt som vi vill skryta med och rekommendera till andra. Men vi har också bjudit på motstånd som vi är stolta över. Motstånd som har utvecklat den verksamhet som vi varit/är verksamma inom. Vi har även tagit emot motstånd som gjort att vi utvecklat vår egen praktik vilket till exempel visat sig i en mer tillgänglig undervisning.

I förra inlägget skrev vi om modet att ingå i ett kollegialt lärande, vikten av att kollegialt ta tillvara på utmaningarna som verksamheten ställs inför och modet som krävs för att det kollegiala lärandet ska bli just ett lärande. I detta inlägg vill vi främst framhålla framgångsfaktorer i kollegiet, att ha modet att uppmärksamma, belysa och vidareutveckla de friskfaktorer som finns inom verksamheten. Att bygga vidare på det som fungerar, det beprövade.

Att ”Uppmärksamma  lyckoträffarna i klassrummet, de är ledtrådar till lösningar” som vi i tidigare inlägg på sociala medier skrivit fram som ett citat vill vi även i detta inlägg betona som betydelsefullt.  Citatet fordrar att vi tar ett eget ansvar, att vi lyssnar både inåt i oss själva men även utåt mot de vi möter.  Det kräver att vi vill bjuda på, se och ta emot motstånd i form av tankar och erfarenheter som andra bjuder på för att vidare processa det inuti oss själva och på något sätt nyttja det i den egna praktiken. I våra reflektioner kopplar vi ofta samman friskfaktorer med det som lärmiljön erbjuder eleverna, att friskfaktorer uppstår i mötet med omgivningen, att vi individer påverkas av det sammanhang vi befinner oss i och agerar utifrån det. Det vi ofta ser då vi kartlägger våra elevers möjligheter och hinder i skolmiljön är att elevernas funktioner varierar beroende på den lärmiljön de möter. Det vill säga ledarskapet, lärprocesserna, bemötandet, förväntningarna samt det fysiska utformandet av miljön.

Att diskutera friskfaktorer i kollegiet kan vid första anblick ses vara relativt friktionsfritt, då det är det positiva som ska belysas. Motstånd vid dessa tillfällen kan förstås vara något som tillför kraft och ny energi till det som vi har som ambition att utföra, utveckla och uppnå. Men utifrån våra upplevelser är inte fallet alltid så. Vi har erfarenhet av att det krävs ett stort mått av prestigelöshet för att diskutera friskfaktorer i kollegiet. För att exemplifiera detta så kan det till exempel innebära då pedagogiska kartläggningar upprättas och analyseras att det framkommer att elevens funktion varierar utifrån sammanhang, lärmiljö, samspel mm. Att en elevs funktion upplevs vara fungerande i en lärmiljö och inte i en annan. Detta kan vara känsligt att ta upp till diskussion i kollegiet, det är lätt att det tas personligt, som negativ kritik, eller som att någon uppfattas som skrytsam över att just hen lyckats med eleven. Dessa faktorer får inte hindra oss att ta upp och samtala om friskfaktorer. Vi måste ta mod till oss att bjuda på lite motstånd samt förvänta oss att motståndet vi bjudit på tas emot öppenhjärtat. Här vill vi verkligen understryka vikten av att ha modet att ta emot det motstånd som bjuds på i form av andras tankar och erfarenheter för att utveckla verksamheten. Att vara prestigelös och vara fokuserad på vårt uppdrag och vårt mål, att få alla elever att lyckas, utvecklas och må bra i skolans verksamhet.

Som vi förstår det så tenderar vi att handla utifrån våra värderingar och övertygelser. På dessa värderingar och övertygelser baseras vårt agerande och de konsekvenser som efterföljer.  Om vi i mötet med andra diskuterar friskfaktorer och det uppstår meningsskiljaktigheter så behöver vi försöka förstå den andre personens intentioner med motståndet, att försöka fånga temat i motståndet och möta motståndet utifrån det.

Det uppstår dagligen lyckoträffar för våra elever i klassrummet, en del är tydliga andra är mer diffusa. En del av lyckoträffarna sker med oss i specifika situationer andra lyckoträffar sker i andra kontexter med annan personal. Ställ in siktet mot det som fungerar oavsett om det är i ditt klassrum på din lektion eller om det sker i andra sammanhang. Ta till vara på det, bygg vidare på det som fungerar i en specifik situation och nyttja det i andra situationer. Sprid och dela med er av samt ta emot de lyckoträffar som era elever gör, de finns där dagligen, få syn på dem och få de att hända igen.

Låt meningsskiljaktigheter och motståndet bli något positivt, något som tillför kraft och ny energi. Använd motståndet, de nya perspektiven som du ges genom olika samtal med varandra, till att vidga och fördjupa dina egna kunskaper och erfarenheter. Ta med lyckoträffarna till kollegiet och låt de bli en utgångspunkt i vidare arbete för att möta elevens behov i fler situationer inom ramen för skola.

Välj approach, välj hur du ska närma dig motståndet. Det valet du gör påverkar dig och den verksamheten du är en del av samt de verksamma inom den. Väljer du approachen ”får jag lov att bjuda på lite motstånd”, ”har du lite motstånd att bjuda på” eller väljer du ett annat sätt att ta dig an motståndet på.