Jag vill vara här, inte ta rast ifrån det… Kommunikativa nyanser påverkar!

Jag vill vara här, på den här platsen, i det här sammanhanget tillsammans med er, trots att det ställer krav på min egen prestation. Sammanhanget får mig att lyckas och växa. Ni talar på ett positivt sätt om för mig det som ni ser, ni pushar mig att se sådant som jag själv ännu inte har lagt märke till/tänkt på och får mig att arbeta mot det. Jag vet att ni menar det som ni säger och jag litar på att det som ni säger är möjligt för mig att uppnå.

Ovanstående rader är nog sådant som vi inom skolan vill att eleverna på olika sätt ska uttrycka till oss, det är så vi vill att de ska känna. Frågan är då hur vi kan få eleverna att känna på liknande sätt, hur vi kan få eleverna att vara i ett lärande sammanhang som de inte vill ta rast ifrån.

Självklart är det många delar som samspelar för att eleverna ska få en upplevelse som den ovan. I detta blogginlägg har vi tänkt fokusera på vikten av kommunikativa nyanser. De flesta av er har säkert läst, sett eller hört hur kommunikativa nyanser (som vi kallar det) påverkar hur individer tänker, uppfattar och hur man tar sig an saker. Likt en färgkarta i en mängd olika nyanser skulle vi vilja beskriva kommunikation. Det är så lite i en kommunikation som avgör nyansen i kommunikationen, om det upplevs “ljusare” eller “mörkare”, “dovare” eller “klarare” och allt däremellan. Dessa kommunikativa nyanser är beroende både av hur saker förmedlas samt hur det tolkas och uppfattas av mottagaren. Små förändringar i de kommunikativa nyanserna kan göra stor skillnad för individens självkänsla, lärande och synen på sitt eget lärande.

I våra styrdokument betonas att eleverna ska ansvara för sitt egna lärande. Detta har vi reflekterat en del över. Vi vet att det kan finnas elever som kan ha svårt att uppnå detta av olika orsaker, men vi vill i detta inlägg fokusera på de elever som helt enkelt inte tror sig ha förmågan att lära sig det som förmedlas, eller tror sig ha kraften att orka genomföra vissa uppgifter. För att kunna ta ett eget ansvar behöver eleverna naturligtvis ha fått uppgifter som den klarar av att utföra och som är anpassade utifrån dennes behov och förutsättningar. Men de behöver också veta och tro att de kan utvecklas och lära sig. Här har vi vuxna ett jätteansvar! Vi måste förmedla en tro, ett hopp, på att eleverna kan genomföra och lära sig de saker som finns framför dem.

I en sammanfattning av det som vi läst och lyssnat på nu under dessa tider då Covid 19 härjar fritt och våra sociala vanor är begränsade, vill vi trycka på 3 saker gällande kommunikativa nyanser som vi anser att vi inom skolan behöver vara medvetna om.

Alla inputs vi får till oss är signaler som talar om för oss vad vi ska tycka och tänka om saker. Detta gäller inputs både från våra egna tankebanor och tankesätt samt från andras tankebanor och tankesätt som förmedlas till oss.

Vi kan ibland behöva ge eleverna andra tankeförslag än det som individens egen input signalerar.

All kommunikation vi sänder ut har en betydelse och får en betydelse när den mottas. Alla ord påverkar signalsubstanser i hjärnan, våra känslor och vår motivation. Om du förmedlar något med hopp, spänning och förväntan är det större chans att det resulterar i en positiv riktning.

Om eleven tänker, jag kan inte detta, kan vi t ex ge tankeförslaget, du har inte utvecklat detta ännu/inte nått fram till detta ännu. Om eleven säger jag förstår inte detta, kan vi ge tankeförslaget, du har inte listat ut det ännu o s v.

Med detta visar vi att det finns andra sätt att tänka på. Vi vill att eleven ska uppleva att det faktiskt är möjligt att nå det som hen inte trodde var möjligt. Vi ger dem andra tankeförslag än de inputs de får från deras egna tankebanor. Genom att presentera dessa tankeförslag och stödja dem i deras arbete mot målet så kan vi få dem att lyckas.

Carol Dweck (professor inom psykologi), har studerat och forskat i detta med “tankesätt” eller “mind-set” som hon benämner det. Vi har tagit till oss av det som Carol kallar för growth mind-set och försöker i så stor utsträckning som möjligt implementera detta i vårt sätt att kommunicera med eleverna och hos oss själva. Detta innebär väldigt kortfattat att man har ett tankesätt/inställning till att alla elever kan utvecklas och kommunicera.

Vi skrev i början av inlägget att det är så lite i en kommunikation som avgör hur saker tolkas, förstås och uppfattas. Det är så lite som avgör om eleven vill vara i sammanhanget och inte ta rast ifrån det. Vi inom skolans organisation måste vara medvetna om att små förändringar i de kommunikativa nyanserna kan göra stor skillnad för självkänslan, lärandet och synen på sitt eget lärande samt arbeta utifrån det.

Glad påsk & glöm inte av att njuta av ledigheten // Annica & Ann