Är det tydliga tydligt nog?

 

–Vad ska vi göra sa du?

–Förlåt, men jag har glömt av vad vi skulle göra. 

–Förlåt men jag fattar inte vad vi ska göra.

–Jag tänker inte göra det!

 

Nu borde alla elever i klassrummet ha förstått, Jag har stått framme vid tavlan så att alla sett mig. Jag har sagt vad vi ska jobba med då vi haft en gedigen genomgång där vi tydligt talat om och förklarat vad och hur de ska göra. Materialet och arbetsgången har jag muntligt presenterat och det är på olika nivåer och format. Eleverna vet målet de ska arbeta mot då jag tydligt talat om vad uppgiften ska innehålla. Trots detta är det en handfull elever som inte vet vad de ska göra. Antingen har de glömt, inte uppfattat eller inte förstått vad de ska göra, en del till och med vägrar att göra uppgiften. Hur är det möjligt? 

Ja, frågorna är ibland många hos oss pedagoger. Vi tror att flertalet lärare har hört i alla fall några av frågorna ovan. Kanske några lärare även känner igen sig i beskrivningen av tankegångarna ovan. Att göra lärandet begripligt och hanterbart för alla elever är en konst, och ett underverk. Detta underverk förväntas vi dagligen utföra. Alla vi pedagoger gör allt för att alla elever ska ta till sig det som står i läroplanen, det vi undervisar om. Att elever glömmer, inte vet eller inte förstår vad de ska göra (trots att vi gjort allt) tror vi är ett vardagligt fenomen i många klassrum. Ofta står vi frågandes och reflekterandes över hur det är möjligt.

För det första så vill vi säga till er, BRA ATT NI REFLEKTERAR, först då kan förändring ske. Det är vi som pedagoger, elevhälsa, verksamhet och organisation som måste förändra och samverka kring lärmiljön så de passar eleverna som befinner sig där i. Organisationen, verksamheten och alla inom den, måste skapa förutsättningar för att bygga en lärmiljö för alla elever. Vi säger inte att det är lätt, men det är “vårt” ansvar, organisationens ansvar.  Det är viktigt i sammanhanget att komma ihåg, det har aldrig gjorts allt, det kan alltid göras mer, mindre, eller på ett annat sätt.  Hela organisationen måste tillsammans, alltid arbeta för att alla elever får det de har rätt till. Vi måste lyssna på varandras kunskaper, erfarenheter och därigenom utforma organisationen utifrån de elever som befinner sig där i.

Nu borde alla elever i klassrummet ha förstått, jag har visat målet med lektionen och kortfattat förklarat vad som ska göras, när, hur, var, vad, varför och med vem. Jag har haft en kort och tydlig genomgång där jag förklarat, visat och försökt engagera eleverna med både bild, kroppsspråk, rörelse och ord. Arbetsgången som ska följas är välkänd för eleverna och materialet som vi ska använda är igenkännande i strukturen och har små och korta progressionssteg. Vi har visuellt visat ett förslag på hur uppgiften kan lösas.  Vi har arbetsgången, vilket material som kan användas som bilder på tavlan. Vi har stödmallar och checklistor klara som kan användas vid behov. Nu är det färre elever som ser frågande ut, som behöver stöd. För den/de som ännu inte är på det klara med när, var,  vad, hur, varför blir det en individuell genomgång med anpassat stöd som t ex schema med kryssalternativ, stöd i planering av uppgiften o s v.

Det finns vissa skillnader i de rosamarkerade undervisningsexemplen som kan vara värda att notera. Vi vill ge följande råd:

 

• Visuellt stöd är konkret och inte abstrakt och varar längre än ord, de finns kvar och går att återkomma till om eleven känner behov av det. Det leder till större självständighet då eleven kan söka informationen själv. Ett visuellt stöd går att ta med om så behövs.  Förslag på visuellt stöd kan vara: Bilder på tavlan av vilket material som behövs, bilder på arbetsgång, färdig prototyp att visa, checklista på att eleverna fått med allt, stödmall, lathund, arbetsschema, färgkodning, markering var information går att hitta, klasschema, individuellt schema, igenkänning i uppgifter och struktur mm.
• Korta och tydliga genomgångar där informationen presenteras på ett intresseväckande sätt med bild, användande av ett kroppsspråk som engagerar, använd rösten som ett instrument för att förtydliga och dramatisera, rörelse i klassrummet.
• Förtydliga de 7 frågorna som eleverna behöver ha svar på (förklara och visa). Vad skall jag göra?, Var skall jag vara?, Med vem?, Hur länge?, Vad händer sen?, Vad behöver jag ha med mig?, Varför?
• Igenkänning. Om eleverna känner igen sig i arbetsgång och arbetsstruktur blir frågorna färre och de kan lägga sin energi på att fokusera på uppgiften.   
• Reflektionstid – ge eleverna tid att tänka, be om respons från eleverna på något sätt så att du vet att de förstått.
• Öva på en sak i taget – ett mål åt gången och tydliggör vad det är ni övar på och varför vi övar på detta.
• Ge feedback utifrån elevens mål med uppgiften.

Om alla elever ska kunna ta ansvar för sitt eget lärande så behöver vi ge dem möjligheter att uppnå det. Tipsen ovan kan var en hjälp för att uppnå det målet. Om eleven vet och tror att hen kan så ökar möjligheterna att lyckas.

Ha de gött // Annica & Ann