Det är helt avgörande att eleverna tänker tankar om det vi undervisar om för att lärande ska ske. Det är helt ok, faktiskt helt nödvändigt att förenkla, repetera, kopiera av, dramatisera, berätta, visa med kroppen, vara tydlig, och göra undervisningen lustfylld. Dock så måste målet med aktiviteten vara att eleverna använder sin energi åt att tänka på det som det är tänkt att de ska lära sig något om. Om de ska tänka på det som de ska lära sig något om är det också bra att presentera vad det är de ska träna på, att precisera målet med undervisningen och uppgiften, göra det begripligt för alla elever. Att passivt sitta och ta emot är inte optimalt ur ett lärande perspektiv, eleverna måste vara delaktiga på olika sätt.
Med aktiva och delaktiga klassrumssammanhang menar vi att alla elever tillsammans eller enskilt, beroende på vad vi för stunden arbetar med, är aktivt engagerande och deltar i ett tänkande, samtal och diskussioner inom ramen för undervisningen. I sådana klassrumssammanhang är det inte alltid rätta svar, korrekthet eller ett briljerande som är i fokus utan tänkandet, engagemanget, delaktigheten och reflektionerna om ämnet.
Ska verkligen eleverna “misslyckas” inför kamraterna? Ska eleverna, inför kamrater verkligen korrigeras? På dessa frågor vill vi svara, ja. Men det är viktigt att pedagogerna tillsammans med eleverna skapar ett tillåtande klassrumsklimat, där allas röster får höras och att det som sägs accepteras. Ett tillåtande klimat där alla vet att man lär sig av sina misstag är viktigt.
Det finns forskning som säger att misslyckande är bra för lärandet, att korrigerande feedback utvecklar elevers lärande. Dylan William menar att när elever till exempel tror att de vet, men i själva verket har missuppfattat och de får en korrigerande feedback (med en kommunikation som är positiv) skapas möjligheter att de kommer ihåg feedbacken och därmed utvecklat lärandet. Men Dylan menar också att de frågor som ställs påverkar nivån på tänkandet i alla klassrum. Pedagoger behöver tänka på hur de ställer frågor, förbättrar kvalitén på frågorna.
Några av varianterna på arbetsmoment som vi använder oss av för att få eleverna att aktivt tänka, reflektera o diskutera är.
Sant och falskt = Vi använder detta moment oftast i slutet av en lektion, då vi på något sätt arbetat med fakta, begrepp och dylikt. Sant eller falskt är oftast inte avsedda för diskussioner, utan mer av diagnostiserande karaktär där en snabbkontroll över elevernas förståelse görs. I anslutning till att svaren visas och en överblick av svaren har gjorts från vår sida, så tar vi alltid tillfället att kortfattat repetera det som frågan gällde.
Lärare ställer ett påstående: Ett däggdjur föder levande ungar och har oftast päls.
Elever visar sant eller falskt efter en stunds tänkande.
Lärare bekräftar det rätta svaret: Det är sant, visst är det så att däggdjur föder levande ungar och oftast har päls (här görs ett förtydligande).
Kan förklara/ vill ha en förklaring = Innebär att vi ger frågor där eleverna ges möjlighet att reflektera över sin kunskap och förståelse för ämnet. När/hur/om eleven ställer motfrågor, och/eller för resonemang inom ramen för ämnet så ser vi om inlärning skett. Det är också ytterligare ett tillfälle för övriga elever att fördjupa sina kunskaper ytterligare då kompisar förklarar och reflekterar över det som nyss arbetats med.
Det kan vara frågor som börjar med,
– Varför tror du att…. ?
-Ni vet ju nu att… men vad tror du skulle hända om…. ?
-Vad tror du att det skulle innebära för…. om …?
Dessa skyltar kan användas även för att kontrollera förståelsen över t ex begrepp eller faktakunskaper. Ibland använder vi dessa skyltar i kombination med sant och falskt för att få in mer diskussioner kring faktafrågor.
1-2 eller 3 – Flervalsfrågor avslöjar vilka elever som möjligtvis chansade då de svarade. Eleverna har skyltar med siffrorna 1,2 och 3 på. Efter en stunds tänkande så väljer de det alternativ som de tror på.
Tips: Tid – ca 30 sekunder mellan det att frågan ställs och innan svarsskyltarna får vidröras och visas. Detta för att alla elever ska hinna tänka själva i lugn och ro. Men också för att eleverna inte ska påverkas i lika stor utsträckning av andras svar. No hands up, eller inga skyltar upp innan signal, är metoder vi ofta använder oss av för att eleverna ska vara extra uppmärksamma och hinna tänka utan påverkan från kompisar.
♣ Ni har säkert också massa olika metoder för att göra eleverna aktivt engagerade. Dela gärna med er!
Källhänvisning:
Anna Tebelius Bodin, Vad varje pedagog bör veta om hjärnan, inlärning och motivation + föreläsningar och podd medverkan.
Dylan William; Handbok i formativ bedömning strategier o praktiska tekniker.
Ulrika Aspeflo, För alla i skolan, en bok om inkluderande och utvecklande undervisning.
Ha de gott // Annica och Ann
Flextur-anpassad pedagogik 