Så här tänker vi…
Det är lätt att påtala vikten av relationsskapande i skolans verksamhet. Hur viktigt det är att vi pedagoger skapar och bygger relationer med våra elever. Vi kan bara hålla med, men frågan är hur det går till, hur vi gör? Det är inte alltid så lätt att förklara, eller i alla fall tycker inte vi det. För ett tag sedan, i ett pedagogiskt samtal som vi hade, diskuterade vi kring relationsskapandet. Vi pratade om hur vi lyckas i arbetet med alla våra elever. Det vi direkt kom fram till var, att vi fokuserar mycket på att skapa relationer. Motfrågan blev såklart – Hur gör ni när ni skapar relationer? Ibland är det bra med motfrågor, det gör att vi måste reflektera över vår praktik. Men motfrågan var inte lika lätt att beskriva och förklara som vi först kanske hade trott.
I allt reflekterande kom vi fram till följande. Allt ansvar då vi skapar relationer ligger på oss som pedagoger. Vi måste ta alla tillfällen i akt att närma oss eleven, vi måste visa oss, vara intresserade och få eleven att lita på oss. I början av relationsbyggandet närmar vi oss med stor försiktighet. Ganska snart ser vi vilka av eleverna som vi mer direkt kan börja bygga relation med medans andra kräver mer försiktighet.
Vi måste observera eleverna för att försöka skapa förståelse. Det som vi observerar, på mer eller mindre avstånd, är t ex hur eleven interagerar med andra elever och vuxna i olika situationer. Det är ett måste att veta de eventuella bakomliggande orsakerna till att eleven hamnar i affekt, bli arg, gör andra illa, slåss, blir ledsen, hamnar i konflikt etc. Men lika viktigt är att veta när det fungerar, vad elevens intresse är etc. Observationerna sker t ex på raster, i hallen, i samtal, i rörelsemönster, på lunchen mm. Vi vet att rastvärdskapet inte alltid är så högt prioriterat på allas ”att göra lista”, men vi får inte glömma bort att raster ger oss många möjligheter till snabba möten med eleverna samt många observationstillfällen, vilket vi anser är grunden för att skapa relationer.
När vi har observerat och kartlagt eleven på olika avstånd så kan vi börja möta eleven på ett (förhoppningsvis) mer förtroendegivande sätt. Vi vet vad vi bör undvika, vi vet vad vi bör förstärka. Vi visar att vi ser eleven och dennes behov och att vi är där för att hjälpa och stötta. Vi måste försöka förstå helheten, det är först då vi kan ligga steget före.
I ett av våra tidigare blogginlägg skrev vi:
”För att vara flexibla i anpassande av krav krävs det att vi känner eleven väl. För att uppnå detta måste vi först och främst skapa en relation med eleven. Eleven måste känna sig trygg tillsammans med oss som pedagoger. När relationen finns där kommer det bli tydligare vilka behov hen har och i vilka situationer.”
Vi som just nu arbetar i ett tvålärarskap har kanske fler möjligheter att skapa relationer med eleverna. Vi är två som kan börja arbeta med relationsbyggandet. Vem det är som först lyckas bygga relationen med eleven och får hen att känna sig trygg spelar ingen roll, bara någon av oss lyckas! Vi anser att man bör släppa allt som har med prestige att göra för att lyckas. När relationen till någon av oss två finns där, får vi veta mer om eleven. Ju mer vi vet om elevens behov, desto lättare blir det för den andra pedagogen att hitta ingång till att bygga en relation.
”Jag vill att du skall bry dig om mig, men jag vet inte om jag kan lita på dig”
Att skapa goda förutsättningar för lärande inbegriper att vi arbetar med relationer och med möten. För oavsett vilka teoretiska kunskaper en lärare äger, så vilar hans eller hennes pedagogiska framgång på förmågan att möta eleverna.
STÅ UPP, STÅ UT, STÅ KVAR, Fredrik Ahlén
Ha de gott // Annica och Ann
Flextur-anpassad pedagogik 